Galet trött. Har haft en bra dag... Åt laxcroques med några av mina favoritfransmän och hade min sista bildlektion. Buhu.

Filmat från skolbussen med sämsta möjliga kvalité. Mest för mitt eget minnes skull tror jag.
När det här inlägget publiceras är jag på väg mot busshållplatsen för att påbörja min sista skolvecka här. Och hur stört är inte det på en skala liksom?

Hej.
I dag är jag sjuk.
I dag gick min sko sönder.
I dag har jag köpt tågbiljetter till Paris.

Det här är Fulbert, Peruken, som fick följa med mig runt på skolan en stund i dag. Vi fick lite nya vänner tillsammans och sjöng nationalsången. Har haft en av mitt livs bästa dagar tror jag.

Den här dagen har jag mest tillbringat på ett bussäte. När jag inte satt på bussätet befann jag mig exempelvis på en knäpp utställningsaktig grej i ett knäppt träbitsbeklätt hus tillsammans med mina bildgruppspolare.


Här handlade det om skogen. Kikare med fåglar i och askar man skulle sticka in händerna i och filmer om träskor.



Skog. Karta. Skogskarta?


På bottenvåningen fanns akvarellmålningar föreställande fjärilar och trollsländor bland annat. Sådana där ypperligt välgjorda och tämligen tråkiga små saker.


Sedan åkte vi lite mer buss och hamnade i skogen. Eftersom vi är sådana där konstnärliga typer skulle vi bygga minihus av pinnar (det går till så på det här stället). Det här var mitt. Hundkoja där bredvid om ni undrar.


Vi väntade på Angelique som byggde en lyxvilla. Hur kan det vara fullt av höstlöv på marken när träden blommar?


Fint väder var det. Annars hade det nog varit en hemskt tråkig utflykt. Nu blev den trevlig istället och det är ju alltid trevligt med trevliga saker.

Två bilder från i dag.
Flyttade till Japan förra veckan, ja alltså, mitt huvud. Japan flyttade till mitt huvud. Så jag, mitt huvud menar jag, flyttade till Japan. Det hängde tydligen ihop. Men nu är jag här igen! Och det är sommar, tänka sig. (Jag fryser visserligen men det är bara för att jag sov insvept i en millimetertunn filt i ett hus utan värme några timmar i lördags. Eller söndags blir det väl. Jag tror jag har feber. Men är det fest så är det.)

Håller på att lära mig ett utdrag ur Racines Phèdre utantill. Det är fjorton rader och jag förstår kanske inte hundra procent av 1600-talsfranskan, men en hel del ändå, och det är fint. Typ:
Je vous ai dit, seigneur, tout ce qui s'est passé.
C'est trop laisser la reine à sa douleur mortelle ;
Souffrez que je vous quitte et me range auprès d'elle.

Oj vilken bitch liksom. Nu ska jag göra nåt kulare, hejdå. Ska berätta om en kul grej (på ett tråkigt vis) nån dag.

Kaotisk dag det här. Den blev kaotisk ungefär klockan tjugotvå över tio på morgonen, när jag kom tillbaka från min lilla promenad till posten, och stötte ihop med poliser och gråtande klasskompisar. En tjej i min klass hade försökt begå självmord och hittats inne på flicktoaletten. Här, till skillnad från i Sverige, är det inget man gömmer undan och håller hemligt, utan lärarna pratade med hela klassen om det som hade hänt och sedan återgick de elever som inte var alltför illa berörda till arbetet. Vill inte prata så mycket om det men jag kommer nog aldrig mer att besöka den toaletten.

Heeey le monde.
Den här eftermiddagen har varit fabulös. Den började vara fabulös ungefär klockan två, när jag fick höra att jag hade en awesome klädstil och aldrig borde ändra på mig för jag var perfekt som jag var. Wait wut? Kände coolnessen växa där alltså. Sedan blev den (eftermiddagen/kvällen) allt mer fabulös och nådde sin höjdpunkt strax innan kvällens rökpaus (nej mamma jag röker inte, inte så ofta i alla fall) när Jonathan förstörde min sko. (Ja mamma den är fixad nu.) Längesedan jag skrattade så mycket senast.

I morgon ska jag till la gare och köpa Parisbiljetter, ty nästnästa vecka kommer min käraste Elin på besök. Det är fabulöst det med.


Ni får en ritad bild för det är allt jag har råd med.

Nämen hallå. Tredje dagen på terminen är här och det är ingen speciell dag överhuvudtaget. Frånsett det faktum att min absoluta favoritlärare (där var jag ironisk men det är det ingen som vet för jag lever ett så hemligt liv) har försvunnit från jordens, eller åtminstone skolans, yta för några dagar. För bra för att vara sant nästan, ty onsdagsmorgnarna brukar annars spenderas i ett kvavt klassrum tillsammans med just denne lärare. Inte mindre än två timmar lång är den lektionen och den slutar alltid med att jag tror att jag kommer att dö. Vilket jag förstås aldrig gör. Men ändå.
Nu sitter jag i alla fall i CDI med Lucie och Julien och vill mest sova. I går köpte jag fransk tandkräm för första gången i mitt liv. Den kommer i en liten låda här, skumt ju. Hade nämligen gått in för att ännu en gång blända min omvärld med min lysande intelligens och lagt necessären i handbagaget på hemvägen. Så guess what? De tog den. De tog min tandkräm.

Nu ska jag göra nåt annat så adjö. Har jag skrivit q istället för a eller ¨ istället för ä någonstans är det inte mitt fel.
Au-dessus et dehors (?).

Och förresten. Rubriken tillägnas världens bästa lillebror.

I går föll snön på riktigt. Medan resten av klassen satt instängda i spanskaklassrummen satt jag i bâtiment E och tittade på medan marken sakta blev vit. Det var fint. Jag tog lite bilder med mobilen, men jag har ingen sladd så jag kan inte få in dem på datorn... Synd det.
Hur som helst så kom faktiskt ett helt tiotal elever av min klass på tjugofyra till skolan ändå. Wow. Min SVT-grupp bestod sålunda av fem-sex personer. I dag skulle vi lukta på choklad. Så medan snöflingorna fortsatte att lite bortkommet falla utanför fönstren tände vi värmeljus, la chokladbitar på glasbitar och lät dem smälta. Efter den lektionen var vi nog alldeles inpyrda av kakaodoft allihop.
Och sedan fick jag en snöboll i huvudet.

Livet är trevligt och så. I kväll ska jag på cirkus. Om två veckor drar jag till Sverige, där är det tydligen ännu kallare. Och jag som fryser i tusen bitar här. Fast det gör väl inget för jag kommer ändå att komma bort på vägen. Har jag tur hamnar jag på Hawaii eller nåt. Eller i Japan...

Hej. Jag ska tydligen skriva en bok på franska, mer eller mindre. (Och illustrera och fota.) Det ska bli fantastiskt kul. Om ni lovar att betänka att jag hela tiden måste begränsa mig till att säga det jag kan säga och att det inte alltid överensstämmer med allt jag vill säga så kan ni få läsa lite. Här:

J'aime les oiseaux. Quand j'étais petite, je rêvais souvent que je pouvais voler. Après ces rêves, je pensais toujours : "Mais c'est vrai. Cela n'a pas été un rêve. Je peux voler - je n'ai oublié que pour un moment, comment faire. Bientôt je vais encore voler."

J'aime surtout les hirondelles. Elles sont le symbole de la liberté, et la liberté est une chose sans laquelle je ne peux pas vivre, sans laquelle ma vie me parait completement vide de sens. En même temps, la liberté est difficile à définir. Certainement, c'est une expression qui répond à nombreuses choses, differentes pour chacun. Mais même si c'est impossible de faire une définition absolute pour tous, je ne crois pas qu'il y a quelqu'un que veut, ou peut, dire que la liberté, ça ne fait rien, ça n'a pas d'importance.

Ja. Ordet kliché är ju trots allt franskt från början. I vilket fall som helst är jag superpepp. Jag har köpt en himmelsblå mapp att samla material i och jag ska rita lite svalor också.
Skrev säkert fel när jag drog över allt från papperet men sak samma. Bisous.

Hej kära ni. När ni får läsa det här sitter jag i bilen på väg till skolan, ty i dag är det la rentrée efter höstlovet. Bara för att mitt liv är så intressant har jag gjort en liten sak som visar min väg till busshållplatsen. På ett fult vis, jag orkade inte riktigt.
Men nåväl. Här går jag varje måndag morgon vid niotiden, och åt andra hållet varje fredag vid femtiden. Så angenämt så.

Coucou. Just nu sitter jag i mina tigerstrumpbyxor på min säng på internatet och skolkar från pluggtimmen. Men det är visst ingen som märker något, så det är väl bra allting.
Jag har haft en väldigt bra helg. Fick träffa min "reservfamilj", eftersom mina vanliga värdföräldrar inte var hemma på hela söndagen. De bor en mil från Sablé i en liten, liten by vid namn Parcé. Ska ta med dig dit Elin, så fint.
Idag: 1. Jag kom in i skolan. Facebook har sagt "blocus blocus blocus" hela veckan, så det var lite osäkert. Det är vad det kallas när en massa elever ställer sig framför skolan i rader och, tja, blockerar ingångarna. En del i hela vi-jobbar-inte-till-62-grejen alltså. 2. Vi såg en stund på Burtons Alicefilm på matten idag. Varför? Vet inte, men jag dog nästan av franskdubbad Depp. Inte okej. 3. Min bildlärare tycker om mig igen. Det är bra, för jag tycker om honom. "You are the... daughter of... Claude Monet." Ja, vi pratar engelska med varandra han och jag. Vet inte varför men vi liksom fastnade där. N'importe quoi. Hur som helst var det väldigt kul, för jag visste verkligen inte vad jag gjorde. Gouache är inte mon truc på minsta vis.

Fick för övrigt höra flera gånger i helgen hur bra min franska är efter bara en månad. Kändes skönt att få lite creds, känner mig ju så himla kass. Fast äh. Det är jag väl inte egentligen.
Jag är lycklig. Och i morgon är det strejk i heeela Frankrike tydligen, så jag tar väl en day off jag med. Hah. Kommer säkert inte utanför skolområdet ens för alla arga elever.

Jag är tråkig med. Bisous, tänker inte så mycket på er just nu men ändå. ♥

Klockan är inte ens tio, men här sitter jag ändå. En upplevelsernas morgon helt klart. Klockan sju smet vi ut bakvägen från internatet, viskande, viskskrattande, smygspringande, kånkande på väskor och mandolinfodral (i alla fall vissa av oss).
Redan vid halv åtta var det en folksamling utanför skolan. Mest interna elever - det vill säga, sådana som jag - men andra började också komma dit. Det var lite krigskänsla över det hela. Ställa upp alla éored framför portarna i gryningen, typ. Efter en stund begav jag mig dock av hemåt, stannade till vid bageriet och köpte lite frukost och åt croissant medan solen gick upp. Eller mja, den var nog redan uppe, och förresten var det för molnigt för att se det, men ni vet vad jag menar.

Daniella undrade vad strejkerna handlar om. Har nämnt det förut, men jag kan förklara lite mer. Det handlar alltså om att Sarkozy planerar att höja pensionsåldern i Frankrike från 60 till 62 år. Det är en fråga om pengar, förstås, och planen är inte särskilt populär. Den här veckan har det blivit allt värre på min skola, och i går började slutligen även eleverna att strejka och demonstrera på gatorna. Själv följde jag emellertid inte med på demonstrationen.
Titeln är ett exempel på vad som står på de skyltar ungdomarna gjort och burit omkring på det senaste dygnet.

Nu ska jag dricka äcklig fransk mjölk och fira att jag får vara ensam hemma flera timmar. Cheers.

I dag har jag strejkat. Med min långa svarta klänning fladdrande i vinden stod jag utanför skolans grindar och trängdes bland hundratals revolutionära fransmän. En av dem hade blå mössa. (Elin, logga in på Skype någon gång.) Jag må aldrig bli lika cool som Tilda Kjerrulf, men den här dagen var ändå speciell.

Har ingen aning om hur det blir imorgon, så jag stiger väl upp, drar på mig min rosa klänning (vad mycket prat om klänningar det blev helt plötsligt) och ser vad som händer. Hoppas jag inte tappas bort på vägen. "Du tappade en fisk på förra rutan" liksom. Borttappad rosa fisk gömmer sig bakom ett mandolinfodral i ena hörnet av bagageriet. Inte okej.
Det är i alla fall mer grejer på gång, vi måste upp en timme tidigare än vanligt för att... någonting. Tappad var ordet. Fast det gör ingenting. Jag gillar det här på nåt sätt. Bara jag får mitt pain au chocolat till frukost tänker jag inte klaga.

Bisous, over and out.

Klockan ringde tjugo över sju, precis som alla andra dagar.
Ljuset tändes, och åh, vad jag kommer att hata det ljuset så småningom. Så obarmhärtigt i nyvakna ögon.
Men jag klev upp, för ljuset är ändå franskt. Jag drog på mig kläder passande för tjugofem graders värme, jag åt mina baguetter och jag var med på hela idrottslektionen. Jag ägnade trettio sekunder åt en spellista med några låtar som passade in. Skrev fåniga saker i min almanacka och vandrade hela den hemska vägen hem i solskenet, för min plånbok låg visst kvar ungefär två trappor bortom allt nåbart och därmed även bussbiljetten. Men ce n'est pas grave, jag hade precis så många cent att jag kunde köpa mig lite färdkost. Jag hade fått brev med strumpor i. Och sedan tittade jag på något slags fransk deckare, av vilken jag förstod precis så mycket att jag kunde fastslå dess uselhet.
Och nu lyssnar jag på Friday, I'm in love för tusende gången sedan tidernas begynnelse, och klockan är lite efter elva och mitt rum är fullt av insekter. Och vem vet, kanske är jag rätt lycklig ändå.

You can never get enough
Enough of this stuff

Godnatt.


Jag ska gå till sängs med den här. Eller hans röst i alla fall. Alltid något.

Först fick jag tjugo av tjugo på engelskaprovet. (Borde inte vara någon sensation, men jag var tvungen att öppna krig mot tanten för att hon skulle förstå vissa saker. Och äh, jag lyckades. Tydligen.)
Sedan fick jag chansen att kalla en fransman dum och ful. (Liksom, hur många får göra det i livet? Nä just det.)
Sedan fick jag vara ensam och uträtta lite ärenden. (Ni som aldrig provat att bo på internat kanske inte riktigt förstår hur fantastiskt just det här är, men det gör inget, jag förstår själv så det räcker och blir över.)
Sedan råkade jag stöta ihop med en viss annan fransman på vägen hem. Han är nog den vackraste person jag någonsin träffat, men jag ska ändå inte skriva om honom här (tydligen inte, nej, bra Sanna) för det är inte... bra.

Hur som helst. Jag är på så otroligt gott humör att jag ska ta mina inneidrottsskor, som inte är gjorda för att springa utomhus i, och försöka springa utomhus i dem. Är man glömsk så är man. Och då bör man nog egentligen inte bo på internat i ett främmande land men det verkar inte vara så mycket att göra åt saken.

Och just det. Alltså, här är han.


Och när jag ändå håller på kan ju det här också få hänga med. Här är min säng.


Här är fängelsekorridoren.


Och här är slutligen ett bevis på att ja, jag är här och ja, det är onsdag.

Har grymt tråkigt medan jag väntar på att min enda lektion för dagen (bara för att göra mitt liv perfekt är matteläraren såklart den enda som inte strejkar) ska börja, så för att liva upp stämningen lite:


Google-bild på min rektor framför min skola. Aboo, sällsamt vackert.