Här är lite bilder från Paris i väntan på resten. Farligt fabulöst.
Nu är min familj nästan här, konstiga saker det där, mina resväskor matvägrar (?).

 

Fredag eftermiddag till tisdag morgon bodde jag hos en familj i Nantes. Lätt årets bästa helg. Min lilla kamera ville inte vara med riktigt men jag fick några bilder i alla fall.


Stor vägg med massa kända människor på


Mekanisk elefant som går omkring i stan och sprutar vatten på små barn


Måste vara typ bästa prylen någonsin? Den skriker ibland också.


Elefanten tillhör Les machines de l'île som också har ett galleri så dit gick vi


Typ magiskt


Sjöorm med familjens lille pojke som styr huvudet. Vi hann se ca fyra olika maskiner i rörelse tror jag


Vi kollade in ateljéerna också


Förutom elefanter, sjöormar och enorma karuseller bygger de också träd. Här är en färdigbyggd gren


Fast de har mycket kvar att bygga


Nästa dag åkte vi till Bretagne. Det regnade men var mysigt ändå


Vi besökte en gammal tysk solid sak


Sista dagen gick vi bland annat till ett slott.

Så grymt bra helg, är helt kär i Nantes nu. Nu sitter jag och jobbar med min resedagbok och känner att jag ju kanske borde ha börjat lite tidigare men jag hinner nog. Cheers

Picknick i slottsparken och galet mycket skratt. Mycket blondie i filmerna men så blir det när bloggaren även är kamerainnehavaren.

Nu har jag hämtat mig från dagens alla hemskheter (1. Någon kastade chokladpudding på min nya kjol. 2. Azoria.com laggade och jag blev nästan tvungen att gå och hämta mitt lexikon. 3. Jag insåg jag måste gå upp klockan 06:50 i morgon.) och packat alla mina saker inför Parisresan.
Ska till Paris.
Med Elin.
I morgon.
Hon kommer antagligen typ fastna i metron och sen hittar jag henne tre timmar senare alldeles blöt på taket av Triumfbågen men det blir ändå trevligt.

I dag har jag hunnit med mycket. Jag har åkt tåg, väntat, åkt tåg igen, väntat, åkt metro, åkt RER, tittat ut genom fönstret på ett snötäckt Paris medan någon spelade dragspel och lagt min sista euro i denne någons pappersmugg för det är inte varje dag någon bara hoppar på tåget och stör magi i håret på en så där, nästan inte kommit in på flygplatsen eftersom min biljett tydligen var för dålig men sedan kvitterat ut all den sammanlagda tur jag sparat genom åren istället för att slösa på Lisebergs lotterier och sådana saker och kommit in i alla fall, varit ytterst förvirrad, stått fyra timmar i en kö för Amsterdamoffer, fått hjälp av en fransk man som såg ut som ett flygplan i ansiktet och därmed ingav förtroende i frågan, ätit medioker men dyr flygplatsmat, varit ännu mer förvirrad men åtminstone mätt, satt mig på en ganska bekväm stol med röd sits och hittat gratis internet medan regnet föll utanför.

Vad ska hända härnäst?

Jag vaknade i ett hus med stenar.


Jag åkte lite bil.


Jag gick runt lite i naturen.


Vid en sjö utan hundar.

Det var väl ungefär allt.

Jag var på spektakel. Folk simmade omkring i ett akvarium och gjorde musik med schampoflaskor. Bilderna berättar ingenting men det var stundvis trevligt.

Lördag: Jag åkte tåg med världens bästa pryl. Sedan fotade jag inte så mycket mer den dagen tyvärr.


Söndag: Vi började med en promenad.


Till Sacré-Cœur närmare bestämt. Där fanns utsikt och sånt.


Och en harpa.


Gamla gubbar med färg på fingrarna och så.


Det blev kväll och vi hamnade på Champs-Élysées. Gick i affärer vid midnatt och drack varm choklad på Starbucks och sådant.


Måndag: Lafayette.


Det blir tydligen jul någon gång snart, har helt missat det. Glittermums.


Vi åkte upp för alla rulltrapporna. Det var värt det.


Det blev mörkt och vi drack vin på en restaurang nedanför Eiffeltornet. Fast jag drack varm choklad.


Ibland var det nära, ibland var det lite längre bort. Och en gång i timmen glittrade det i blått, men jag hade inget stativ så det syntes inte så värst i efterhand, om ni vet vad jag menar. (Vi missade hissen förresten.)


Tisdag: Lite mer promenader.


Till det här stället, till exempel. Hjälp. Det kommer i ett separat inlägg.

Fotade inte så mycket mer sedan. Men underbart var det, alltihop. Ska dra med mig hamstern och pajätarn dit till vintern också minsann.

För sisådär fem dagar sedan var det lördag. Då packade vi våra väskor och åkte bil i tre timmar. Sedan var vi i Bretagne, där fanns det hav.


Vissa tränade på att gå i sanden utan att lämna spår.


Och utforskade himlen på nära håll.


Det blåste.


Man kunde rita i sanden.


Och så åt vi glass i turistkvarteren.


På söndagsmorgonen vaknade jag upp i ett litet stenhus med en ovanligt speciell trappa.


Och fotograferade fötter och kände mig lite som en jätte för ett slag.


Vi hälsade på stranden en gång till. Det var lite kallt, då kunde man gömma sig i en grön jacka till exempel.


Eller spela luffarschack i sanden.

Sedan packade vi in oss i bilen igen och åkte tre timmar åt andra hållet.

Elle est morte, la duchesse,
La duchesse aux cheveux longs


I dag besökte jag en magisk plats.


Vi tog en promenad i den magiska trädgården.


Där fanns ett äpple.


Och en massa pumpor. (Jag älskar pumpor.)


Jag ville nästan bo där.


Det fanns en tjock gubbe som körde omkring med en åsna.


Och vi såg på medan de gjorde sådant här. Det brann och var fint.

Nu är jag hungrig.

Den här söndagen skulle vi till Angers och äta middag, så jag passade på att inviga mina nya höstskor. Egentligen är det väl fortfarande sommar här, men det låg en svag, svag doft av höst i luften på morgonen, så oavsett om en ny årstid verkligen är på ingång eller det bara var lite regn som dröjde sig kvar från i natt, bestämde jag att det var dags.
Middagen var tämligen trevlig. Familjen vi åt hos har bott i Sverige i sex år och pratar bra svenska, så jag fick äntligen vara lite social med levande människor utan att behöva tänka i fem minuter innan jag kunde öppna munnen. Det gjorde mitt hjärta lite mindre tungt, eller något.

På hemvägen satt jag mest och tittade ut genom bilfönstret. Jag har sagt det förr, jag säger det igen: det är så otroligt vackert här. Märkligt hur mycket skönhet varje liten buske tycks innehålla. Och sedan spelades Boys don't cry på radion och livet flöt in genom öronen, via hjärtat ut i fingerspetsarna. Prrrrr.
Jag har haft en bra helg.

Bisou, bisou.

Nu är jag på bättre humör så jag ska berätta om min franska söndag.
(Titeln: alla fransmän säger det. Hela tiden. Det är lite lugnande. "Det är ingen fara", "det är inte allvarligt".)



Vid tretiden eller så åkte jag, Laurence (eller Mme Joncour?) och Maïwenn till deras vänner, M et Mme Moulin. Moulin betyder, som säkert alla svenskar vet efter Moulin Rouge, kvarn, och det är också i en gammal kvarn de bor. "My name is mill! Mr Mill!" som Jean (tror jag att han heter) sa. Deras hus var helt underbart. Och i vattnet, som åtminstone förr i tiden brukade strömma genom kvarnen, antar jag, åkte vi kanot i säkert två timmar. Det var fantastiskt vackert vid vattnet, jag satt och drömde mig bort till Midgård, världens Tolkienfeeling.
Mme Moulin: "Jag måste erkänna att du inte säger särskilt mycket!"
Jag: "Non... mais je ne peux pas parler!" (Nej, men jag kan ju inte prata!)
Hon blev gladare när hon hört mig säga en hel korrekt mening i alla fall. "C'est bon français!"

Efter det kände jag mig mycket bättre - hade ju världens deppstund här förut! - och vi cyklade de fyra kilometrarna hem. Stannade och knäppte av bilden här ovanför, men det var omöjligt att på tjugo sekunder fånga skönheten i det där landskapet. Visst låter jag fånig? Pfuit, kom och kolla själva. Att cykla längs de små slingriga vägarna, med gammalt rostigt taggtrådsstängsel på ena sidan och björnbärsbuskar på andra - som då och då öppnas och smälter till breda valv bakom vilka vidsträckta åkrar skymtar för en kort sekund innan buskaget åter sluts... Jag tror jag ska skriva en roman om min första cykeltur här. Det vore inte så svårt. Ni hör ju.

När vi kom hem tog jag lite bilder i trädgården:


Den lilla statyn vid "ingången" till landen har Laurence gjort, tror jag, hon är jätteduktig på sådana saker.


Alors, här är Chupa, deras fina hund. (Som blundar på bilden.) Han gillar att sitta uppe på "plattformen" bredvid gungorna och spana.

Nu är det strax sovdags, bussen går kvart över nio i morgon. Sovmorgon, c'est mieux de håltimmar. Bättre alltså, tror jag att jag skrev. Trött.