Satt och ritade när jag plötsligt insåg att det regnade. Vad gjorde jag? Rusade för att stänga fönstret? Nää, jag grep tag i kameran och började fotografera i stället. Bravo.
Har lov nu förresten. Två veckor. Här ska sovas.

Laddade upp Parisklippet på Vimeo istället för det allvetande Youtube, hoppas att det ska funka nu? Hojta gärna annars. Cheers

Picknick i slottsparken och galet mycket skratt. Mycket blondie i filmerna men så blir det när bloggaren även är kamerainnehavaren.

Nu har jag hämtat mig från dagens alla hemskheter (1. Någon kastade chokladpudding på min nya kjol. 2. Azoria.com laggade och jag blev nästan tvungen att gå och hämta mitt lexikon. 3. Jag insåg jag måste gå upp klockan 06:50 i morgon.) och packat alla mina saker inför Parisresan.
Ska till Paris.
Med Elin.
I morgon.
Hon kommer antagligen typ fastna i metron och sen hittar jag henne tre timmar senare alldeles blöt på taket av Triumfbågen men det blir ändå trevligt.

Hej hej jag är lycklig och himlen är blå, klockan är fyra i Japan men hesten är vaken ändå, Elin kommer nästa vecka och jag längtar så, jag har mutat en mec som ska skaffa oss lite champagne och bättre än så här är det faktiskt extremt svårt att må, i alla fall om man är jag.

Kaotisk dag det här. Den blev kaotisk ungefär klockan tjugotvå över tio på morgonen, när jag kom tillbaka från min lilla promenad till posten, och stötte ihop med poliser och gråtande klasskompisar. En tjej i min klass hade försökt begå självmord och hittats inne på flicktoaletten. Här, till skillnad från i Sverige, är det inget man gömmer undan och håller hemligt, utan lärarna pratade med hela klassen om det som hade hänt och sedan återgick de elever som inte var alltför illa berörda till arbetet. Vill inte prata så mycket om det men jag kommer nog aldrig mer att besöka den toaletten.

Franska middagar. Jag säger bara det.
Tycker ärligt talat att man borde bli varnad dagen innan. "I morgon kommer ett par vänner över och käkar lunch med oss, så räkna med att fem-sex timmar av din dag försvinner vid matbordet." Eller så. I går vid tvåtiden ropade min värdmamma på mig och Mélody, och runt sju lyckades jag slinka därifrån för att gå och packa internatväskan.
Så, bara en fråga.
HUR ÄR DET ÖVERHUVUDTAGET PÅ NÅGOT VIS FYSISKT MÖJLIGT ATT ÄTA I FEM TIMMAR?
Jag önskar att det faktum att jag själv gjort just detta innebar att jag kunde svara på den frågan, men jag tror inte det tyvärr.

Åt just middag.
Ville bara berätta det.


Googlade "Frankrike mat" för det tyckte jag verkade bra.

Heeey le monde.
Den här eftermiddagen har varit fabulös. Den började vara fabulös ungefär klockan två, när jag fick höra att jag hade en awesome klädstil och aldrig borde ändra på mig för jag var perfekt som jag var. Wait wut? Kände coolnessen växa där alltså. Sedan blev den (eftermiddagen/kvällen) allt mer fabulös och nådde sin höjdpunkt strax innan kvällens rökpaus (nej mamma jag röker inte, inte så ofta i alla fall) när Jonathan förstörde min sko. (Ja mamma den är fixad nu.) Längesedan jag skrattade så mycket senast.

I morgon ska jag till la gare och köpa Parisbiljetter, ty nästnästa vecka kommer min käraste Elin på besök. Det är fabulöst det med.


Ni får en ritad bild för det är allt jag har råd med.

Nu har jag avslutat mina reflektioner om den senaste månaden. Som ni har väntat.
Jag har bland annat kommit fram till:

1. Saknad är en konstig grej. Grej? Känsla. Exempel: Jag kan sitta och prata med en person på msn i en och en halv timme och inte nödvändigtvis känna mer än att det är kul att prata ett tag. Sedan kan jag plötsligt befinna mig på en fransk restaurang (ätande en jättegod galette med ägg och pommes, entre parenthèses - jag tror jag får skriva ett inlägg om galetter nån gång) och ha ett stort hål i magen bara för att Night fever spelas och jag och personen såg på Saturday Night Fever i Sverige under jullovet. Jag menar, kom igen.

2. Crêpes är, helt seriöst, det godaste som finns. Det är så gott att jag exkluderade det ur mitt bakverksförbud. Jag menar, jag äter inte ens croissanter, och då bor jag ändå i Frankrike. Men crêpes...
... Ja precis.

3. ...

Okej, så mycket mer än så var det kanske inte.


Random bilder are random.

Då och då är jag så lycklig att jag inte kan låta bli att le stort för mig själv. Löjligt va? Visste ni förresten att intensiv lycka kan vara lika fysiskt påfrestande att känna som intensiv ångest? På precis samma sätt fast ändå helt annorlunda?
Äh. Jag får väl träna lite bara.