I dag har jag strejkat. Med min långa svarta klänning fladdrande i vinden stod jag utanför skolans grindar och trängdes bland hundratals revolutionära fransmän. En av dem hade blå mössa. (Elin, logga in på Skype någon gång.) Jag må aldrig bli lika cool som Tilda Kjerrulf, men den här dagen var ändå speciell.

Har ingen aning om hur det blir imorgon, så jag stiger väl upp, drar på mig min rosa klänning (vad mycket prat om klänningar det blev helt plötsligt) och ser vad som händer. Hoppas jag inte tappas bort på vägen. "Du tappade en fisk på förra rutan" liksom. Borttappad rosa fisk gömmer sig bakom ett mandolinfodral i ena hörnet av bagageriet. Inte okej.
Det är i alla fall mer grejer på gång, vi måste upp en timme tidigare än vanligt för att... någonting. Tappad var ordet. Fast det gör ingenting. Jag gillar det här på nåt sätt. Bara jag får mitt pain au chocolat till frukost tänker jag inte klaga.

Bisous, over and out.