En liten bit av Paris, franska blommor, en tallrik sniglar, mina röda tår på vift, en liten rosett och slutligen en Parisbild till, från Mon... vad det nu hette. Jag är lite trött. Montparnasse! Älskar de där tavlorna, där plattorna snurrar till så fort något ändras. Varje gång ett tåg går blir det ett himla snurr.

Nu är vi här. Sablé-sur-Sarthe. Någon som vet var det ligger? Nä, jag tänkte väl det. Men där är jag. Och allt är sådär bra och fint, och det är supervarmt och det känns som om Medelhavet borde ligga ett kvarter bort. Ungefär.
I går (oj... det känns som om det var i ett annat liv) när jag skulle åka, var jag ändå rätt nervös. Men det försvann i takt med ett jättefint farväl från några av världens bästa, en lugn fin tågresa och lite tid i Frodos sällskap. Faktiskt. När tåget rullade ut från Paris kände jag bara hur rätt allt är.

Hittills har jag pratat med fyra personer här. En som hjälpte mig med väskan på stationen i Paris (det finns visst inga rulltrappor utanför Sverige), en skum gubbe som började prata med mig när jag stod ensam med allt bagage utanför stationen... han var ganska snäll tror jag, eller så var jag bara lycklig över att vi kunde kommunicera med varandra; en kvinna som försökte få mig att förstå var hotellet låg, och en annan kvinna som försökte få den första kvinnan att komma med en bättre förklaring. Jag var helt gone.
Det finns för mycket att berätta, okej? Det blir ju en roman av det här. Illa.

Nu ska jag duscha, det behövs. Sedan ska jag försöka komma underfund med var det här är för ställe egentligen.

Så, finally, en France! Jag tror det i alla fall.
Rutten har gått, går och kommer att gå såhär: Alingsås - Göteborg, Göteborg - Köpenhamn, Köpenhamn - Köln, Köln - Paris... Och sedan lite tunnelbana och så ett tåg till slutdestinationen Sablé. För tillfället befinner jag mig på ett sådant där snabbtåg, som susar fram med vidsträckta åkrar och en stor himmel på ena sidan och en banvall på den andra. Jag sitter som väl är på åkersidan. Så fint.

Nattåget till Köln var ganska trevligt på vissa sätt, väldigt trevligt på andra. Och lite mindre trevligt då och då. Som när en gubbe inte hade förstått highteclåset på toaletten, eller som när jag got stuck mellan två tyskar och deras enorma bagage i den trånga, trånga gången - klaustro? Nää - eller... Eller som när det blev så varmt att jag trodde att jag skulle kokas levande.
Å andra sidan: att se solen gå ner över havet och lämna slingrande eldormar på vågtopparna, att ligga på den smala sängen med Robert Smiths röst i hörlurarna och med ljusskuggor spelande över väggarna betrakta världen sväva förbi utanför fönstret - det var rätt okej. Kanske mer än okej. Kanske ganska underbart.
Jag gillar tåg.

Här kommer lite bilder från resan so far! (En timme senare...? Ja, nästan.)


Mycket packning (!), Tolkien vs Cure, bra låt fast det inte syns, fin blå himmel.
Jag var - är - lämpligt nog klädd helt i rött, blått och vitt. Fint va.
Passande affisch och vy från Öresundsbron.


Biljetter och rolig danska.
En kristallkrona i Köpenhamn och så ett tidshopp - lampa från TGV, vy från TGV, och så frukost och lite Köln sen, för att jag är så himla kronologisk.

Nu ska jag sova lite tror jag. Oj... klockan är ju mycket nu. Ingen idé att sova ens...
Anyway, vi var nog inte i Frankrike, för plötsligt var vi i Bryssel. Min mamma är bra på att hålla ordning, och jag med. Ha!
Det är i vilket fall åkrar utanför nu igen, vilket land de än tillhör. Maintenant: time for some mint cars. Au revoir!

Chu people!

Just nu sitter jag på Köpenhamns huvudbanegård och är cool. Lyckades få tio minuter gratis internetanslutning, så, tja... Det regnar just nu, ganska mycket. Jag och modern sitter under en rulltrappa på en vagn av något slag, högst intressant.
Får berätta mer sen, med bilder och så. Tåget går om en timme till Köln, sedan åker vi hela natten. Mycket angenämt.

Nu ska jag stirra på danskar (jag är lite rädd för dem) och vänta på tåget. Kul va. Haha, ja, allt är kul för tillfället.
So long! (Nu slutade det regna.)

I dag har jag...

... struntat i att ta jackan när jag åkte till stan, fast mamma sa att det skulle bli kallt. Det är inte det minsta ovanligt, men det kanske det kommer att bli.
... frusit utan jackan, eftersom Cornelia missade bussen och Göteborg är kallt om morgnarna. Båda två är högst väntade, men det kanske jag kommer att glömma av.
... suttit med fina människor och pratat länge om ingenting. Undrar om man kan prata länge om ingenting på franska.
... gått till BR med Elin för vi är egentligen tre år. Det var aldrig vanligt, men det kanske kunde ha blivit det.
... ätit äppelpaj. Paj. Det borde finnas på fler ställen.

I morgon klockan 12.03 flyttar jag officiellt ut ur den här staden. Klockan litesenarepådan flyttar jag officiellt ut ur det här landet. Sedan är jag hemlös ett tag, men jag har åtminstone en säng som väntar på mig, där borta nånstans.

It's a town full of losers and I'm pulling out of here to win.

Skepp ohoj!
Fyra dagar kvar. Fyra dagar, mina vänner.
Det är inte så värst mycket.

Jag har köpt mig ett lexikon. 300 kronor, kostade det. Är det okej?!
Nu ligger det bredvid ett kranium - och en Pedagogen-penna - som hämnd.


Pappa köpte massor av såna här... påsar inför semestern. Det var ju bra. Nu stjäl jag dem. (Vilket ju inte är sant eftersom han bokstavligt talat lade dem i mina händer, men han kanske ångrar sig, och då är det ju nästan stöld då jag på intet sätt ämnar återlämna dem.)


Min stora kista är full av kläder och dylikt. Eller, jag menar, locket är fullt. Inte insidan. En kista på runt trettio kilo utgör inget ideal för en resväska.


Jag har ett papper och en penna vid min dator. Där skriver jag ned små kryptiska anteckningar som ingen annan förstår. Inte jag heller. Men det är ändå bra att ha.


En gapande tom resväska. Hungrig, it is. Mätt, it is soon to be. Fylla den, I will. / Yoda


(FYRA DAGAR!!!!!!!!!!!!!!!)

Chu.
I dag har jag varit nere på Turistbyrån (ett turistcenter i Alingsås... Undrar hur mycket kunder de har) och skaffat lite material. Fick inte så värst mycket, men i alla fall ett par broschyrer och en karta. Så nu är jag lite mer förberedd, vill jag intala mig. Men hallå, vad finns att berätta om Sverige? Räcker det inte att baka kanelbullar?

Nåväl. Nu ska jag laga mat. Jag slår alla franska kockar i världen med hästlängder, som ni säkert förstår.

Sexton dagar kvar. Den trettionde augusti far jag och min mor ur detta välsignade land, in i friheten.
Eller? Jag kanske glömmer att jag ska bo på internat. Eller så är det bara så, att frihet kommer inifrån.
Låt oss hoppas på det.

Just nu spenderar jag mycket tid på mitt rum, med näsan i en bok, näsan hängande över diverse ritpapper eller näsan nedborrad i mjuka kuddar. Jag kommer att sakna mitt rum. Ja, det finns mycket att sakna... Jag kommer till och med att sakna skolan - trots allt går jag ju på världens bästa skola... eller Sveriges, åtminstone - med alla tjocka gamla lärare. Men å andra sidan vet jag, att om jag gör det här året så bra som möjligt, då kommer de saker jag offrar (som att få äta lunch i den äckliga matsalen där man alltid fryser, eller som att få springa uppför alla miljoner trappor bara för att man valt ett sådant där jobbigt program där man har alldeles för många lektioner på fjärde våningen, eller som att få tillbringa hela dagarna med sina favoritmänniskor) att verka så små. Pyttesmå. Minimala. Icke-existerande. Ja, ni fattar grejen.
Och vem drömmer inte om att få flyga bort ibland?

(Det är allt jag egentligen vill.)

Nu är det bara några veckor kvar.
Jag går runt och känner mig som ett lejon i en bur, ungefär.
Inte för att jag vet precis hur ett sådant känner sig, men jag kan föreställa mig att det är ungefär samma känsla.

Klockan slog just tolv, jag är sjutton år. Det är ju helt otroligt häftigt.

För att återgå till ämnet (om det nu finns ett sådant i det här inlägget): i förrgår rev jag ut hela min garderobs innehåll på golvet. I går sorterade jag det i två högar. I dag återförde jag den ena högen till min garderob. Det blev alldeles väldigt prydligt och överblickbart. Så nu vet jag till exempel att jag bör inskaffa vissa saker innan jag påbörjar Projekt Packning, såsom... ja, vad det nu var. Jag är så glömsk.

Nu ämnar jag återvända till min Hest, vars blogg inte är fullt lika söt som hon är själv. Åtminstone inte än. Jag jobbar på det.
Cheers.

Så ja! Jag antar att det är dags nu. Att börja skriva, alltså.
Vad vet jag inte, så jag börjar väl med en liten presentation.

Jag heter Sanna, och jag är lite vem som helst. Ibland är jag konstnär, ibland är jag en latmask, ibland är jag tjejen framför den arga gubben i kön i mataffären och så vidare.
Jaha, tänker ni, hjälp, vad intressant.
Jag vet.

Anledningarna till att jag, för ungefär ett dygn sedan, skapade den här bloggen är följande: 1. Jag ska flytta utomlands för ett år, och som representant för vårt stolta fosterland är det min plikt att bla bla bla ja ni vet. 2. Jag gillar svalor.

Det var allt för nu. Stay tuned.