Klockan ringde tjugo över sju, precis som alla andra dagar.
Ljuset tändes, och åh, vad jag kommer att hata det ljuset så småningom. Så obarmhärtigt i nyvakna ögon.
Men jag klev upp, för ljuset är ändå franskt. Jag drog på mig kläder passande för tjugofem graders värme, jag åt mina baguetter och jag var med på hela idrottslektionen. Jag ägnade trettio sekunder åt en spellista med några låtar som passade in. Skrev fåniga saker i min almanacka och vandrade hela den hemska vägen hem i solskenet, för min plånbok låg visst kvar ungefär två trappor bortom allt nåbart och därmed även bussbiljetten. Men ce n'est pas grave, jag hade precis så många cent att jag kunde köpa mig lite färdkost. Jag hade fått brev med strumpor i. Och sedan tittade jag på något slags fransk deckare, av vilken jag förstod precis så mycket att jag kunde fastslå dess uselhet.
Och nu lyssnar jag på Friday, I'm in love för tusende gången sedan tidernas begynnelse, och klockan är lite efter elva och mitt rum är fullt av insekter. Och vem vet, kanske är jag rätt lycklig ändå.

You can never get enough
Enough of this stuff

Godnatt.


Jag ska gå till sängs med den här. Eller hans röst i alla fall. Alltid något.