Jag vaknade i ett hus med stenar.


Jag åkte lite bil.


Jag gick runt lite i naturen.


Vid en sjö utan hundar.

Det var väl ungefär allt.

Jag var på spektakel. Folk simmade omkring i ett akvarium och gjorde musik med schampoflaskor. Bilderna berättar ingenting men det var stundvis trevligt.

Hej. Jag ska tydligen skriva en bok på franska, mer eller mindre. (Och illustrera och fota.) Det ska bli fantastiskt kul. Om ni lovar att betänka att jag hela tiden måste begränsa mig till att säga det jag kan säga och att det inte alltid överensstämmer med allt jag vill säga så kan ni få läsa lite. Här:

J'aime les oiseaux. Quand j'étais petite, je rêvais souvent que je pouvais voler. Après ces rêves, je pensais toujours : "Mais c'est vrai. Cela n'a pas été un rêve. Je peux voler - je n'ai oublié que pour un moment, comment faire. Bientôt je vais encore voler."

J'aime surtout les hirondelles. Elles sont le symbole de la liberté, et la liberté est une chose sans laquelle je ne peux pas vivre, sans laquelle ma vie me parait completement vide de sens. En même temps, la liberté est difficile à définir. Certainement, c'est une expression qui répond à nombreuses choses, differentes pour chacun. Mais même si c'est impossible de faire une définition absolute pour tous, je ne crois pas qu'il y a quelqu'un que veut, ou peut, dire que la liberté, ça ne fait rien, ça n'a pas d'importance.

Ja. Ordet kliché är ju trots allt franskt från början. I vilket fall som helst är jag superpepp. Jag har köpt en himmelsblå mapp att samla material i och jag ska rita lite svalor också.
Skrev säkert fel när jag drog över allt från papperet men sak samma. Bisous.

Det har varit lite kaotiskt på senare tid. Detta har lett fram till en del ändrade framtidsplaner: dels ska jag byta värdfamilj i januari, dels ska jag åka hem till Sverige över jul. Allt det här har tagit ofattbart mycket energi; som om det inte vore nog med att det har hänt jobbiga grejer här har jag dessutom känt mig helt ensam i det hela. Många, kanske till och med de flesta, där hemma sitter visst och tycker att om man har fått chansen att flytta och bo i Frankrike i ett år så ska ju allt vara bra sedan. Bor man i Frankrike så får man inte ha några problem. Uppfyller man en dröm så måste allt gå på ett rakt spår in i regnbågen hela tiden. Det är faktiskt oerhört påfrestande. Så har ni bara sådana saker att säga - var tysta istället. Jag får vara ledsen även om jag bor i Frankrike. Jag får ha problem och jag får säga att allt är åt helvete om det är det. Och saker kan vara åt helvete här med. Klart det är svårt att fatta när man sitter där hemma och lever sitt liv som man alltid har levt det, det inser jag med. Men lämna mig ifred då, och låtsas inte som om det är mig det är fel på. Jag har alldeles för mycket att ta itu med ändå, utan era löjliga förnumstigheter.

Det var väl allt för nu. Bisous.

Coucou. Det har varit en förvirrande vecka och det har... regnat, därav det fabulöst urkassa skrivandet. Ja ja, jag är i stort sett back on track igen nu så jag får väl skriva så att mor min håller sig glad och nöjd. De senaste noteringarna är:

1. Min skola är invaderad av tyskar. Det är nice för jag känner mig som utbytesveteran. Och jag fattar på riktigt hur mycket jag har utvecklats de här månaderna, inte bara med franskan utan på alla sätt. Har en i mitt rum, hon är trevlig och hennes föräldrar älskar Sverige så hon heter typ Malin. (Hur gör man för att älska Sverige förresten? Teach me?)

2. Min bildlärare är fantastisk. Bara för att han lyssnade på mig när jag grät i går höll jag i dag ett föredrag om ett random konstverk på arts p. Tyckte att det jämnade ut sig lite då. Lite...

3. Jag ska till Paris i december och gå på museum med min arts p-klass. Åh, denna lycka. Andas Parisluft. Paris Paris Paris Paris Paris jag älskar dig, ska dit i januari med för den delen. Och till våren hoppas jag. Och sen... flyttar jag dit...? Synd Göteborg, synd.

Nu ska jag försvinna in i Lastfm ett tag. Fenomenal innovation det där och jag har blivit gothare sedan vi hördes sist. Bisous.

Alors, min blogg är världshistoriens tråkigaste vilket är synd för mitt liv är underbart.
Så hjälp mig. Vad ska jag skriva om? Undrar ni något? Ni är många som läser men få som kommenterar.
Knappen är precis här ovanför. Svarar ingen så blir jag ledsen fransk katt och det vill ni inte ju.

Bisous

Hej kära ni. När ni får läsa det här sitter jag i bilen på väg till skolan, ty i dag är det la rentrée efter höstlovet. Bara för att mitt liv är så intressant har jag gjort en liten sak som visar min väg till busshållplatsen. På ett fult vis, jag orkade inte riktigt.
Men nåväl. Här går jag varje måndag morgon vid niotiden, och åt andra hållet varje fredag vid femtiden. Så angenämt så.

Löven faller, sommaren dör. Fast jag går med bara ben ändå. Tycker om kombinationen höstkängor, vinterkappa och inga strumpbyxor.

Min mor av alla människor bad om en fortsättning på den här grejen, så here we go:

3. "I Frankrike äter man efterrätt efter varje måltid."
Inte riktigt varje, inte här hemma, men väldigt ofta. I skolmatsalen får vi efterrätt varje lunch och middag. Jag berättade för Lucie att vi aldrig får efterrätt i skolan i Sverige, hon såg ut att tycka väldigt synd om oss isbjörnsjägare.

Måste förresten ändra lite på punkt ett, det där med vinet. Man dricker rätt mycket vin här ändå.

Den här helgen satt jag och snurrade på en jordglob och letade efter Hesten.
Inte det lättaste.
Jag saknar dig lite (mycket).