Nu har jag varit i Sverige i över en månad. Kanske är dags att säga hej då. Vet inte riktigt vad jag ska göra med den här bloggen, så den får väl bara vara tills vidare. Eventuellt kommer här lite Parisbilder endera dagen, om min pajätarkompanjon ger mig dem någon gång, då. I fortsättningen hittar ni mig här: Sandy's Room.

Så au revoir då.

« D'où vous vient, disiez-vous, cette tristesse étrange
Montant comme la mer sur le roc noir et nu ? »

- Quand notre cœur a fait une fois sa vendange,

Vivre est un mal. C'est un secret de tous connu

*Insert ilska över att ha filmat hela dagen och sedan jobbat med att klippa film och ljudsätta (ja oj vad avancerat jag gör det) och inte kunna lägga upp filmen eftersom de blockar allting från internatet*

Mamma, är det sånt här du gillar? ↓

Häromdagen fick jag hem min lilla dator från reparatörgubben med beskedet att den aldrig mer skulle funka. En gång till måste jag ju prova, tänkte jag och slog på den. Och den slogs på. Undra kan man. Nu är allt jätteirriterande för jag skriver q i stället för a och ö i stället för m och kolon i stället för punkt, men jag har i alla fall Photoshop och kan således avsluta min bilduppgift och det är ju bra. Cheers.

PS. Publicerade inlägget klockan 13:37 utan att vara medveten om det. Eliiiit. DS.

"Men om man fruktar framtiden beror det på att man inte klarar av att bygga upp nuet, och när man inte klarar av att bygga nuet intalar man sig att man kommer att göra det i morgon och då är det kört eftersom morgondagen alltid blir i dag, förstår ni?"

Läser bra bok (Igelkottens elegans eller L'élégance du hérisson av Muriel Barbery), lyssnar på bra musik (ska ska det vara om våren), har det bra.

Ja precis, en aprilfisk. Aprilskämt i Frankrike är väl i stort sett samma grej som i Sverige, frånsett, ja, fisken. Man kan nämligen skämta med någon också genom att klistra fast en fisk på personens rygg. Vi klistrade fast en liten pappersfisk på historielärarens jacka när han inte såg (hemskaste läraren ever) men han bara ryckte loss den så att den blev alldeles skrynklig och la den på katedern. Vi trakasserade även samma lärare genom att låtsas sova så fort någon sa "chou-fleur" (blomkål...). Han blev lite deppad tror jag.

Aprilskämt finns tydligen lite överallt. Och fiskar med:
"April april, din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill."
"Poisson d'avril."
"Aprillia, aprillia, syö silliä, juo kuravettä päälle." ("April april, ät sill och drick lervatten till" enligt Wikipedia.)
Ser ni? Makes sense på något vis. Tills tyskarna kommer: "April, April, der macht was er will." Aha. Vad betyder det då.

Den här fisken vill jag ha:

Hej igen.
Jag tänkte lite på min blogg och kom fram till att jag nog mest har klagat här.
Så jag tänkte bara ordna lite motvikt och säga att jag är helt otroligt lycklig idag. That's right. I said it. Att åka hit hamnar (radera alla klichéer i era bakhuvuden och bara lyssna. Läs menar jag) lätt på min topp tre-lista över bra beslut i livet. Kanske som nummer ett. Antagligen som nummer ett.
The KKK took my baby away... Okej nu orkar jag inte vara seriös längre. Jag är faktiskt hungrig. Och glad.
Ska uppdatera bra de tre månader som återstår.

Nån som vill höra om första april i Frankrike förresten? Någon? I så fall skriver jag om det, men då får någon faktiskt kommentera.
Cheers! ♥

(Förresten är klockan över åtta och himlen fortfarande blå.)

Laddade upp Parisklippet på Vimeo istället för det allvetande Youtube, hoppas att det ska funka nu? Hojta gärna annars. Cheers

Hej hej jag är lycklig och himlen är blå, klockan är fyra i Japan men hesten är vaken ändå, Elin kommer nästa vecka och jag längtar så, jag har mutat en mec som ska skaffa oss lite champagne och bättre än så här är det faktiskt extremt svårt att må, i alla fall om man är jag.

Nu har jag avslutat mina reflektioner om den senaste månaden. Som ni har väntat.
Jag har bland annat kommit fram till:

1. Saknad är en konstig grej. Grej? Känsla. Exempel: Jag kan sitta och prata med en person på msn i en och en halv timme och inte nödvändigtvis känna mer än att det är kul att prata ett tag. Sedan kan jag plötsligt befinna mig på en fransk restaurang (ätande en jättegod galette med ägg och pommes, entre parenthèses - jag tror jag får skriva ett inlägg om galetter nån gång) och ha ett stort hål i magen bara för att Night fever spelas och jag och personen såg på Saturday Night Fever i Sverige under jullovet. Jag menar, kom igen.

2. Crêpes är, helt seriöst, det godaste som finns. Det är så gott att jag exkluderade det ur mitt bakverksförbud. Jag menar, jag äter inte ens croissanter, och då bor jag ändå i Frankrike. Men crêpes...
... Ja precis.

3. ...

Okej, så mycket mer än så var det kanske inte.


Random bilder are random.

Då och då är jag så lycklig att jag inte kan låta bli att le stort för mig själv. Löjligt va? Visste ni förresten att intensiv lycka kan vara lika fysiskt påfrestande att känna som intensiv ångest? På precis samma sätt fast ändå helt annorlunda?
Äh. Jag får väl träna lite bara.

WOW ett inlägg med bilder i! De blir alltmer sällsynta, tycks det mig. Vill inte gärna dra med storkameran till internatet, men då jag faktiskt hann med att rota fram min lilla skrotkamera under min av snön kraftigt förkortade (TRE dagar) vistelse i hemlandet blir det nu enklare att dokumentera små värdelösa vardagssaker. Som väntan på bussen den sista måndagsmorgonen hos gamla värdfamiljen:


Eller en liten random promenad fram och tillbaka till nåt ställe en torsdag eftermiddag:


Den sista bilden hade jag redan tagit men då var det sommar och förmiddag. Nu var det vinter och eftermiddag. Så jag tog den igen.

I går packade jag ner alla mina saker i fem väskor (hur i hela fridens och galaxernas och de läskiga katterna på bilden på väggen i mitt rums namn blev det fem?) på en halvtimme och sen åkte jag cirka tio kilometer och flyttade in hos min nya värdfamilj. Jag har redan utväxlat (heter det utväxlat? Shit, utbytesstudentssyndromet strikes again. Det här är dåligt för min författarkarriär. Men det heter det nog) fler ord med min nya värdsyster än jag sammanlagt gjorde med mina gamla under de knappt fyra månader som jag bodde där. Bådar gott. Apropå gott fick jag dem att köpa nyttiga flingor, hoppas inte att de kommer att hata mig för det när det upptäcks.

I morgon ska jag ta kort på mitt rum eftersom mamma tjatar annars. Men nu är klockan 00:08 och jag skulle sova senast tolv så godnatt.

Skepp ohoj!
Den här dagen skulle jag egentligen ha trampat runt på Paris gator tillsammans med mina arts plastiques-polare, men då jag igår kväll plötsligt råkade bli sisådär trettionio grader varm tyckte jag att det var bäst att stanna hemma istället. Himla tråkigt. Har det emellertid rätt trevligt här hemma. Precis just nu sitter jag och njuter av en utsökt ratatouille och lyssnar på gammal fransk musik, ha ha.

I dag om en vecka är jag på väg mot kylan. Det ska bli trevligt att se er igen. Cheers.

Det har varit lite kaotiskt på senare tid. Detta har lett fram till en del ändrade framtidsplaner: dels ska jag byta värdfamilj i januari, dels ska jag åka hem till Sverige över jul. Allt det här har tagit ofattbart mycket energi; som om det inte vore nog med att det har hänt jobbiga grejer här har jag dessutom känt mig helt ensam i det hela. Många, kanske till och med de flesta, där hemma sitter visst och tycker att om man har fått chansen att flytta och bo i Frankrike i ett år så ska ju allt vara bra sedan. Bor man i Frankrike så får man inte ha några problem. Uppfyller man en dröm så måste allt gå på ett rakt spår in i regnbågen hela tiden. Det är faktiskt oerhört påfrestande. Så har ni bara sådana saker att säga - var tysta istället. Jag får vara ledsen även om jag bor i Frankrike. Jag får ha problem och jag får säga att allt är åt helvete om det är det. Och saker kan vara åt helvete här med. Klart det är svårt att fatta när man sitter där hemma och lever sitt liv som man alltid har levt det, det inser jag med. Men lämna mig ifred då, och låtsas inte som om det är mig det är fel på. Jag har alldeles för mycket att ta itu med ändå, utan era löjliga förnumstigheter.

Det var väl allt för nu. Bisous.

Coucou. Det har varit en förvirrande vecka och det har... regnat, därav det fabulöst urkassa skrivandet. Ja ja, jag är i stort sett back on track igen nu så jag får väl skriva så att mor min håller sig glad och nöjd. De senaste noteringarna är:

1. Min skola är invaderad av tyskar. Det är nice för jag känner mig som utbytesveteran. Och jag fattar på riktigt hur mycket jag har utvecklats de här månaderna, inte bara med franskan utan på alla sätt. Har en i mitt rum, hon är trevlig och hennes föräldrar älskar Sverige så hon heter typ Malin. (Hur gör man för att älska Sverige förresten? Teach me?)

2. Min bildlärare är fantastisk. Bara för att han lyssnade på mig när jag grät i går höll jag i dag ett föredrag om ett random konstverk på arts p. Tyckte att det jämnade ut sig lite då. Lite...

3. Jag ska till Paris i december och gå på museum med min arts p-klass. Åh, denna lycka. Andas Parisluft. Paris Paris Paris Paris Paris jag älskar dig, ska dit i januari med för den delen. Och till våren hoppas jag. Och sen... flyttar jag dit...? Synd Göteborg, synd.

Nu ska jag försvinna in i Lastfm ett tag. Fenomenal innovation det där och jag har blivit gothare sedan vi hördes sist. Bisous.

Alors, min blogg är världshistoriens tråkigaste vilket är synd för mitt liv är underbart.
Så hjälp mig. Vad ska jag skriva om? Undrar ni något? Ni är många som läser men få som kommenterar.
Knappen är precis här ovanför. Svarar ingen så blir jag ledsen fransk katt och det vill ni inte ju.

Bisous

Den här helgen satt jag och snurrade på en jordglob och letade efter Hesten.
Inte det lättaste.
Jag saknar dig lite (mycket).

Bonjour tout le monde.
I dag är det precis två månader sedan jag klev av tåget och tog en första promenad i min nya franska hemstad, så för att fira detta tänkte jag helt enkelt sammanfatta lite statistik över mitt franska liv so far.
Sitter för tillfället i Bretagne och chillar... Eller försöker i alla fall, franska tangentbord alltså. Anyway, here we go:

Antal dagar utan baguetter: 3.
Antal duade vuxna: 2, tror jag. Har dock vant mig nu... Kändes himla konstigt att dua tanten i den svenska butiken i Paris!
Antal filmer sedda på franska: 1,5. Först urkass deckare (0,5), inte alls kul (det var dessutom i början så jag fattade inte mycket), sedan Harry Potter och halvblodsprinsen - underbart. Det gjorde mig lycklig. Fast Dumbledores röst alltså, vad hände där egentligen?
Antal dagar utan dessert: 0? Nä, så illa är det inte, jag brukar ju inte äta desserter i skolan. But still.

Nu ska vi käka. Over and out.