Sexton dagar kvar. Den trettionde augusti far jag och min mor ur detta välsignade land, in i friheten.
Eller? Jag kanske glömmer att jag ska bo på internat. Eller så är det bara så, att frihet kommer inifrån.
Låt oss hoppas på det.

Just nu spenderar jag mycket tid på mitt rum, med näsan i en bok, näsan hängande över diverse ritpapper eller näsan nedborrad i mjuka kuddar. Jag kommer att sakna mitt rum. Ja, det finns mycket att sakna... Jag kommer till och med att sakna skolan - trots allt går jag ju på världens bästa skola... eller Sveriges, åtminstone - med alla tjocka gamla lärare. Men å andra sidan vet jag, att om jag gör det här året så bra som möjligt, då kommer de saker jag offrar (som att få äta lunch i den äckliga matsalen där man alltid fryser, eller som att få springa uppför alla miljoner trappor bara för att man valt ett sådant där jobbigt program där man har alldeles för många lektioner på fjärde våningen, eller som att få tillbringa hela dagarna med sina favoritmänniskor) att verka så små. Pyttesmå. Minimala. Icke-existerande. Ja, ni fattar grejen.
Och vem drömmer inte om att få flyga bort ibland?

(Det är allt jag egentligen vill.)