En liten bit av Paris, franska blommor, en tallrik sniglar, mina röda tår på vift, en liten rosett och slutligen en Parisbild till, från Mon... vad det nu hette. Jag är lite trött. Montparnasse! Älskar de där tavlorna, där plattorna snurrar till så fort något ändras. Varje gång ett tåg går blir det ett himla snurr.

Nu är vi här. Sablé-sur-Sarthe. Någon som vet var det ligger? Nä, jag tänkte väl det. Men där är jag. Och allt är sådär bra och fint, och det är supervarmt och det känns som om Medelhavet borde ligga ett kvarter bort. Ungefär.
I går (oj... det känns som om det var i ett annat liv) när jag skulle åka, var jag ändå rätt nervös. Men det försvann i takt med ett jättefint farväl från några av världens bästa, en lugn fin tågresa och lite tid i Frodos sällskap. Faktiskt. När tåget rullade ut från Paris kände jag bara hur rätt allt är.

Hittills har jag pratat med fyra personer här. En som hjälpte mig med väskan på stationen i Paris (det finns visst inga rulltrappor utanför Sverige), en skum gubbe som började prata med mig när jag stod ensam med allt bagage utanför stationen... han var ganska snäll tror jag, eller så var jag bara lycklig över att vi kunde kommunicera med varandra; en kvinna som försökte få mig att förstå var hotellet låg, och en annan kvinna som försökte få den första kvinnan att komma med en bättre förklaring. Jag var helt gone.
Det finns för mycket att berätta, okej? Det blir ju en roman av det här. Illa.

Nu ska jag duscha, det behövs. Sedan ska jag försöka komma underfund med var det här är för ställe egentligen.