Salut!
Så, det är måndag kväll och jag lever än. Efter en frukost i ensamhet, en busstur till skolan och en skoldag som varade till klockan 18.00 har jag nu ätit en efterlängtad kvällsmat (fast jag fick inte så mycket mat, jag såg inget vegetariskt. Hihi nu blir mamma orolig) och sitter och chillar på min säng. Japp. Har jag berättat något om internatet? Jag tror inte det. Vi är fem personer i min sal; Lucie, som räddar mitt liv hela tiden här, en tyskfransk tjej (jag är hopplös med namn tydligen) som är rätt tyst men som verkar väldigt snäll, två andra tjejer och så lilla jag i hörnet längst in.

Det känns som om jag börjar komma in lite i det här nu. Inte så att jag kan föra några intressanta samtal direkt, och vissa av mina klasskompisar envisas med engelskan vilket är jobbigt eftersom det tar fem minuter för dem att säga en mening som jag kanske redan förstod på franska, men jag klarar mig ändå.

Förresten regnade det här förut. Vad är nu detta?! Fast det var fortfarande varmt. "Vive la France!" ropade Lucie och sprang till matsalen. Jag bara skrattade. Fan, jag är ju svensk.
Godnatt.