I dag, kapitel ett: Ögondissekering.
Den här tråkiga bilden får tala för mig. Jag kan tänka mig att verkligheten var cirka 9987 gånger värre. (Jag räknade ut det på min miniräknare.) Lucie fick skära i grisögat medan jag satt ihopkrupen i min vita rock och darrade. Frrrrrr.



I dag, kapitel två: Utbytesstudentsmöte.
Att presentera mig själv på franska inför tre franska journalister, rektorn och en lärare samt sju andra utbytesstudenter fick mig också att darra lite grann. Men jag är bäst, så det gick fint. Sedan tog vi en promenad runt skolan och åt kakor. Och jag ska tydligen vara med i nån tidning. Tänka sig.

I dag, kapitel tre: Benont.
Två franska "skolsystrar" och en klasskamrat, och alla försök till kommunikation var hopplösa. Nästan, i alla fall. Allt var så underbart hemskt och tårarna rann, men varje gång jag klarar av en vidrig sak här vet jag att jag har en vidrig sak mindre att vänta, och det ger ju... ingen tröst men jag lever och det är huvudsaken.