Il fait très chaud ici. Mhm. Jag förstår inte hur alla fransmän står ut i sina jeans.
Anyway. Jag överlevde första natten på internatet, vilket var klart över förväntan. (Damn right.) Sedan smugglade en klasskompis in mig till frukosten. Första lektionen var franςais, andra... fysik, ungefär, vad det än heter. (Tjejen som var för lat för att lyfta armen två decimeter åt sidan och ta fram schemat.) Sista lektionen var idrott. Vi gjorde ingenting i dag, lucky me. Hoppas att vi springer mycket, det är ju det enda jag kan numera.

Efter skolan åkte jag hem till min famille, och där är jag nu. Jag är ganska asocial för tillfället, men jag försökte förklara att jag är så grymt trött. För det är jag verkligen, och helt avskärmad från verkligheten. Tur att det mest är på kvällen det blir så, annars skulle alla fransmän tro att jag var en zombie.

Överlag är det mesta bra, läskigt såklart, men det löser sig alltid. Min klass är snäll och tar hand om mig någorlunda, min familj är jättemysig och väldigt förstående och mitt rum är så fint.


En bit av någon sorts planering för fysiken och utsikten från mitt fönster chez la famille. De har världens finaste trädgård.
Bloggstället, right... Legolas får det att kännas lite mer som hemma.
Guess what's coming up?! Ögondissekering. Vilket djur det rör sig om vet jag inte ännu. Min säng, skrivbordet igen, lite löv jag ritade av någon anledning. Det var det enda min penna ville producera. För varje ritat löv har mitt hjärta slagit hundra nervösa slag i landet långt borta. (Trädet är större nu.)

Satt och läste en stund förut, det lugnar verkligen. Känns som hemma, även om franska främmande röster studsar mot trumhinnorna hela tiden. Den här helgen ska jag bara ta det lugnt. Det är rätt tufft i skolan, men jag kan faktiskt anteckna en hel del. Nu fattas bara det där fina lexikonet, som ligger i min låda dans l'internat... Mycket bra. Nä.

C'est si bon. Bonne nuit.