I morgon sätter jag mig på ett tåg mot Paris och där stannar jag tills på tisdag. Kommer väl lite efterhandsbloggning då någon gång, så jag behöver inte skriva allt om det nu va. Kameran ligger tryggt nedpackad i ryggsäcken. (Lögn. Den ligger på mitt skrivbord tills i morgon bitti. Men ni vet.)

Den här veckan har jag ägnat åt att posta brev, sakna en pojke som heter Pierre och sitta på en gul stol på l'infirmerie på skolan och proppa i mig tabletter av alla olika slag. Efter en stund gav jag upp alla invecklade beskrivningar och sa att jag hade ont överallt och fyrtio graders feber. Kändes enklare så. Fransk sjukvård går tydligen ut på att ta en tablett per smärtande kroppsdel, svälja den och le.

Pappa försökte också göra sitt till genom att skicka mig ett paket Cure-skivor. Tyvärr ville min dator inte veta av några förbättringar, så jag hostar fortfarande var trettionde sekund. Får väl lita till Parisluften i stället då. Bisous.


Jag tar fula bilder med mening, borde sluta med det snart.